min tinnitus och jag

blev riktit goda vänner igår på Kalasmottagningen som ordnas varje år för nya studenter/utbyteselever på Cloetta Center här i Linköping. Där var det mycket folk och ljudnivån där efter (därav den fyndiga rubriken).

Johnossi stod för musiken och efteråt fortsatte festen utomhus(!) i duggregn å blåst

Överlevde dagens PBL träff där vi skulle berätta vad vi hade lärt oss å sånt (det var inte så farligt som jag hade trott). Och jag är imponerad av svenskarnas disciplin och tålamod att sitta å prata å prata å prata i timmar om egentligen inte så mycket. Här lär man sig tydligen allt genom att prata å diskutera i grupp, t.ex. igår på föreläsningen hade vi rollspel i 3(!) timmar. (Inte varje dag man får leva sig in i rollen som Sven, en 67-år gammal man som kommer till logoped tillsammans med sin fru Berta som har talsvårigheter pga. en tidigare stroke och undrar hur det ska gå med deras årliga utlandsresa till Spanien, eller varför inte 10-åriga Kalle som tillsammans med sina föräldrar ska få beskedet av logopeden att han har dyslexi...)
Till er alla som tycker detta endast verkar vara fånerier, kan jag säga att det tyckte jag åxå. Men i efterhand så var det ett rätt så bra sätt att konstatera hur knepiga situationer vi som logopeder kan hamna i (okej, tecken på yrkesskada när jag tycker detta var viktigt att skriva här)

Imåron flyttar min (eller vår?) inneboende Sandra till en alldeles egen lägenhet. Det kommer att bli ett sorgligt farväl nu efter 3 veckors tid tillsammans. Men som tur är så vet jag ju var hon bor och kan därför bjuda in mej själv på en fika eller två ;)

Roligaste idag
tillägnas Sandra eftersom hon har lärt mej ett helt fantastiskt roligt ord under tiden hon har bott här, nämligen fläsknava ;)